Vet allvarligt talat vad jag ska skriva idag. Allt bara snurrar i mitt huvud. Vet inte om man ska vara glad, ledsen, arg eller förbannad. Just nu är jag nog mest frustrerad... Jag behöver prata med min gubbe känns det som. Men han jobbar ju till 04.00 inatt.
Men, mina tankar bara rusar. Så det blir nog iallafall ingen sömn förrän jag pratat med honom. Svårt att sova när saker gnager i tankarna.
Se bara på igår natt. Fick inte mitt köksbord ur tankarna! Ja, KÖKSBORDET!! Efter allt som hänt så låg jag och tänkte på hur jag skulle gå till väga för att göra köksbordet lite finare. Och det låg jag LÄÄNGE och tänkte på.
Natten slutade nog med... 3-4timmars sömn. Dock ej sammanhängande. Blir nog inte bättre inatt.
Nea börjar få lite rutin på sina dagar/nätter. Vaknar för dagen runt 7-8 på morgonen. Uppe och äter, leker och sover under dagen. Inga konstigheter. Avslutar dagen mellan 20.30-21.00. Ja, jo... Hon vaknar ju oftast en gång fram åt 4-5 och vill ha sig lite mat. Men det är ju snabbt avklarat... Så sover hon en stund till.
Hennes humör har varit strålande idag.. Ja, förutom när jag råkade smälla med strykbrädan så hon vaknade gallskrikandes. Just ja... En gång till. Hon skallade mig med näsan på min läpp.
Gjorde nog egentligen inte så ont. Hon var ganska trött och därför lite lättretlig.
Näe, nu hoppas jag att det händer något roligt imorgon. Har för mig att det skulle vara föräldragrupp med babymassage i Thomaskyrkan imorgon. Får se om jag orkar ta mig dit. Fick klart för mig redan från början att Linnéa troligen kommer var LITE äldre än de andra barnen. Den gruppen som jag egentligen hörde till blev inställd. Det var för lite intresse. Folk skyllde på att det krockade med att hämta de övriga barnen på dagis osv.
Det positiva denna gång var ju att det bara skulle vara första-gångs-föräldrar. Kan ju faktiskt vara lite trevligt att träffa lite föräldrar som bor här i närheten. Känns ju lite som om man behöver komma ut en stund.. Även om det blir med barn med sig.
Vem vet... Kanske träffar en trevlig ny vän??
Känner mig just nu lite ensam och bortglömd... Lite oönskad också.
Oj då... Jag som inte hade något alls att skriva. Det vart några rader ändå! Hihi!!
Tack alla som stöttar mig!! (Ni vet alla vilka ni är)
Bye bye...
1 kommentar:
Lilla Gumman! Du är definitivt inte bortglömd och absolut inte oönskad. Men jag kan förstå varför du känner så. Hoppas verkligen du finner en riktig själsfrände en dag, typ nåt sånt som jag har med Inga-Lill. För det har hjälpt mig MÅNGA gånger. Hon är värd sin vikt i guld skulle inte vilja förlora henne för allt i världen. Går hellre ifrån min gubbe.
Jag tänker på dej och lillan hela tiden, kan inte heller sova. Önskar jag kunde göra allt bra för er.
Puss och Kram från din Mor.
Skicka en kommentar