onsdag 15 maj 2013

Sitter här och väntar...

På min fläskpannkaka. Lite tråkigt det där då man "sällan" får äta detta. Jag älskar det men ungarna vill hellre ha platta pannkakor. Men, men... Fördelen med att vara kocken i familjen är att JAG bestämmer! Haha!


Satt nu innan jag började skriva som vanligt och tittade på statistiken på bloggen. Rätt spännande att man kan se HUR folk hittar hit. Som tex genom googlesökningar eller länkar från andra bloggar man kommenterat.
Lite skoj är det att någon eller några också söker på både mitt namn och mitt bloggnamn. Vet inte vilka ni är även om jag har mina gissningar. Men det kvittar, är inte ute efter att ha så många läsare som möjligt. Denna är öppen för alla att läsa och kommentera.
Men ja, tänk er för vad ni skriver. För jag hanterar mina kommentarer precis som jag vill. Dvs, dina fina rader kan få en speciell plats på bloggen. Om det är positivt eller negativt för er, ja det avgör ni själva.


Att jobba natt och ofta stå ensam utan någon att prata med en längre tid är verkligen bra för tankeverksamheten. Och ja, ibland kan det bara vara jobbigt.
I natt var just en sådan natt. 
För er som inte vet så har det ju strulat en aning med den där spriralen jag satte in för några år sen. Den funka kanon i nästan 2 år. Sen började småblödningarna som kom var och varannan dag. Tänkte först att det ger sig väl. Men ja, några månader senare orkade jag inte mer och tog ut den och skulle byta till p-piller. Funkade inget vidare det heller. Testade nya piller, men de gav mig tyvärr hjärtklappning. Mindre kul när folk i min omgivning just nu verkar lida av olika hjärtproblem.
Hur som. Så nu har jag gått utan några tillsatta hormoner i någon månad.
Kan ju säga det... Sexlusten! 
Nu till det mindre bra. Mycket vill ha MER! Funkar inget vidare när man jobbar mot sin sambo. Haha! Sjukt irriterande att gå och vara sugen.
Ja, ja... Lyxproblem egentligen. Men va fan! Vore ju kul om man kunde stänga av tankarna om det iaf.

Nä, nu ska jag sluta svamla och gå och klappa min pannkaka!

Pössen!

måndag 13 maj 2013

Är nog bra dum...

Som faktiskt inte bryr mig direkt om saker jag lagt bakom mig. Att älta är inte min grej kan man säga. Har vart med om på tok för mycket skit i mina "yngre" dagar. Jag vet vad jag vill ha, men jag vet lika mycket vad jag inte vill ha... Och det, ja det läggs bakom en som gårdagens sopor.

Och ja, vem tänker på gårdagens sopor? "Var det något där som jag behöver?"
En ganska bra jämförelse a la Sandra tycker jag. Haha!

"Alla är värda en andra chans!" och "Be om förlåtelse och acceptera!"
Ja, det kan man tycka. Men själv tycker jag lite att hur många andra chanser ska man få när vissa är så blinda och väljer att blunda för de "rop på" att något är fel? Att mötas av att saker ska bara återgå till det som var utan att gå igenom det som är fel.
Nä, är det inte enkelt och bara problem finns ingen anledning att kämpa när livet utan problemen går vidare. Ja, för så är det lite. Ser allt för många i min omgivning som hänger upp sig på saker, trycker ner sig själva och tycker allmänt synd om sig själva så de glömmer att just livet går vidare medan man själv är kvar i sin "Bu-hu" bubbla!
JAG VÄGRAR!! Jag VÄLJER lycka! Det BLIR vad JAG gör det till! 
Och vet ni vad.. Det funkar för mig. 

Att be om förlåtelse. Ja, då kanske man ska börja med att just be om förlåtelse istället för att låtsas som ingenting. Och några få verkar inte ha fattat just det här att bara för att man ber om ursäkt/förlåtelse och den accepteras. Är inte detsamma som att det löser någonting annat än att man kan gå vidare... Var för sig! 
Jag accepterar iaf inte vilken skit som helst. Jag vägrar bli överkörd! Jag vägrar göda någon annans ego och självkänsla! Jag är inte någons snuttefilt när en person inte vågar stå på sina egna ben!

Finns några få som vet hur mitt liv sett ut... Men jag tror egentligen inte att NÅGON vet allt... Eller jo, Jag vet! Och det räcker!
Jag har min allra bästa vän, den som ALLTID stått vid min sida. Och vet ni vad, hon kommer ALLTID stå vid min sida... Ja, som en del redan vet. Jag är min egen bästa vän.

Men av någon anledning förväntas det av en att man ska sakna sällskap av andra människor. Jomen visst, jag trivs med andra människor. Men ska det bara vara till besvär är jag hellre utan och trivs med det. Så sluta förvänta er att jag saknar... Jag går vidare medan andra tjurar och svär! ;)

Ähh... Vet inte vart jag ville komma med detta...

Eller jo... Om folk kunde sluta påstå att de inte är som alla andra när man klart och tydligt ser de klassiska dragen av vad just människor är idag! 

Puss på er!