Som faktiskt inte bryr mig direkt om saker jag lagt bakom mig. Att älta är inte min grej kan man säga. Har vart med om på tok för mycket skit i mina "yngre" dagar. Jag vet vad jag vill ha, men jag vet lika mycket vad jag inte vill ha... Och det, ja det läggs bakom en som gårdagens sopor.
Och ja, vem tänker på gårdagens sopor? "Var det något där som jag behöver?"
En ganska bra jämförelse a la Sandra tycker jag. Haha!
"Alla är värda en andra chans!" och "Be om förlåtelse och acceptera!"
Ja, det kan man tycka. Men själv tycker jag lite att hur många andra chanser ska man få när vissa är så blinda och väljer att blunda för de "rop på" att något är fel? Att mötas av att saker ska bara återgå till det som var utan att gå igenom det som är fel.
Nä, är det inte enkelt och bara problem finns ingen anledning att kämpa när livet utan problemen går vidare. Ja, för så är det lite. Ser allt för många i min omgivning som hänger upp sig på saker, trycker ner sig själva och tycker allmänt synd om sig själva så de glömmer att just livet går vidare medan man själv är kvar i sin "Bu-hu" bubbla!
JAG VÄGRAR!! Jag VÄLJER lycka! Det BLIR vad JAG gör det till!
Och vet ni vad.. Det funkar för mig.
Att be om förlåtelse. Ja, då kanske man ska börja med att just be om förlåtelse istället för att låtsas som ingenting. Och några få verkar inte ha fattat just det här att bara för att man ber om ursäkt/förlåtelse och den accepteras. Är inte detsamma som att det löser någonting annat än att man kan gå vidare... Var för sig!
Jag accepterar iaf inte vilken skit som helst. Jag vägrar bli överkörd! Jag vägrar göda någon annans ego och självkänsla! Jag är inte någons snuttefilt när en person inte vågar stå på sina egna ben!
Finns några få som vet hur mitt liv sett ut... Men jag tror egentligen inte att NÅGON vet allt... Eller jo, Jag vet! Och det räcker!
Jag har min allra bästa vän, den som ALLTID stått vid min sida. Och vet ni vad, hon kommer ALLTID stå vid min sida... Ja, som en del redan vet. Jag är min egen bästa vän.
Men av någon anledning förväntas det av en att man ska sakna sällskap av andra människor. Jomen visst, jag trivs med andra människor. Men ska det bara vara till besvär är jag hellre utan och trivs med det. Så sluta förvänta er att jag saknar... Jag går vidare medan andra tjurar och svär! ;)
Ähh... Vet inte vart jag ville komma med detta...
Eller jo... Om folk kunde sluta påstå att de inte är som alla andra när man klart och tydligt ser de klassiska dragen av vad just människor är idag!
Puss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar