Välkommen till det förfallna hemmet...

Suck och pust!! Just nu är det SÅÅ tråkigt att vara hemma och inne. Jag ORKAR verkligen inte göra mycket just nu. Städa?? Tvätta?? Knappt... Ser verkligen ut som en förråd här just nu. Prylar och saker överallt. Och inte kommer man åt och städa... Och så är man för lat för att flytta på sakerna. Grr!! Trött jag blir... På det viset längtar jag smått till flytten. Få ordning och slippa allt detta flytt"bråte".
Ser på fönstrena att de behövs göras rent också. Får väl sparka mig i baken och göra det i veckan någon gång. Måste ju göra det... Kan ju inte lämna jätteskitiga fönster till det som flyttar in efter oss.
Hmm... Fast egentligen tycker jag nog att Pagoden kan bjuda på en flyttstädning med tanke på i vilket skick vi fick lägenheten i. Och alla dessa problem vi hade i början. Men... Orka tjata?? Näe...

Idag har Nea fått sin lilla spruta... Självklart var hon så nyfiken på BVC-tanten och vad hon gjorde. Så hon såg ju när hon stack. Självklart började de skrikas! Men, det gick ganska snabbt över. Fortare än förra gången faktiskt.
Hon följer för övrigt sin kurva perfekt. Ligger fortfarande precis på "medel"måttet. Det som enligt BVC är de som de flesta barn följer. Hihi!

Varit en liten tur till tuna pank... Köpte ett par skor. Men jag orkar just nu inte gå in dom. Jobbigt att få ont i fötterna och blåsor. (Tänker på dig mor min). Får se när jag tar mig tid och ork till det.
Efter det bar det av till Sundbyholm igen. Trevligt, trevligt! Vi åt lite grillad kyckling och potatissallad. Och en glass i solen hann vi också med. Mot slutet vart Nea lite grinig, så vi bestämde oss för att bege oss hemåt. Som vanligt somnade Nea i bilen på väg hem.
När vi väl var hemma vet jag inte riktigt vad som tog åt Linnéa. Hon verkligen GALLSKREK!! Riktigt hysteriskt! Det gick inte att trösta henne... Hon skrek till hon nästan inte orkade skrika mer... Högt, hysteriskt och pipigt! Så fort man bara petade på henne!
Aja, tog tempen på henne. Ingen feber av sprutan än iallafall. Verkade inte vara magknip heller. Men jag testade att ge henne en liten dos alvedon ändå. För det hade BVC sagt att jag kunde göra. Tydligen var det de som fattades... Hon skrattade en stund senare och var mycket trevligare.
Aja, vi busade en stund och sen vart det sängen för hennes del. "Bara" en timma senare än vanligt. Inte SÅÅ farligt.
Säger väl detta igen... "Välkommen till livet med småbarn, Sandra" Hihi! Näe, så farligt var det inte. Tog det lungt och försökte så gott jag kunde med att trösta.

Näe, detta är ju mitt andra blogginlägg idag. Får väl avsluta nu så de inte blir allt för mycket. Är ganska slut också. Jobbigt att vara ute i stort sett hela dagen. Känns att solen tar energi!! Hihi!

Natti!!