Vekligheten kommer sig smygandes...

Mmm... Nu på kvällen har det faktiskt börjat kännas att man snart ska flytta. Börjar kännas en aning tråkigt. Och kan inte låta bli att bli en aning ledsen. Det började när Daniel kom hem från jobbet och började rensa upp lite ur rabatten utanför. Känns väldigt onödigt när man ändå snart flyttar. Jamena, varför egentligen piffa upp det när man ändå inte blir kvar att njuta av det?
Men, men... Kan kanske ändå vara lite skönt att slippa se ogräset tills dess.
Men nu börjar iallafall nedräkningen... Hämtar nycklarna om nästan exakt en månad. Börjar smått inse att det är dags att på allvar tänka på packning. Suck!! Det var ju liksom inte alls för länge sen som man gick igenom det här med att sortera kartonger och dela upp ditt och mitt. Gjorde ju det när jag kastade ut mitt ex... Och senast min älskling fick sig ett tillfälligt hjärnsläpp. Faaan!! Har ingen lust att börja sortera. Är ju så sorgligt att dela upp allt vi haft tillsammans. Att vi verkligen SKA bo isär... Nog om det...

I övrigt så har dagen varit helt okej. Tagit en tur ner till stan för att äta lite lunch med pappa, bror Martin och vår fd kontakt på soc. Det var jättetrevligt att se henne igen. Hon är alltid så snäll och verkade överlycklig över hur det har gått med oss alla. Måste vara kul för henne att få höra att det lyckas för några... Och att kunna, privat följa upp hur det har gått. Hon sa att hon inte har haft möjligheten att göra det med andra familjer. De har liksom bara försvunnit efter all hjälp.
Linnéa var också med ner... Är så härligt att det funkar att ha med henne. Inget krångel med mat och tröstning. Jag vaggade vagnen en stund inne på restaurangen, så somnade hon och jag fick i lugn och ro äta min mat.
Och all den här blygheten verkar försvunnit mer eller mindre. Inte alls lika farligt som det var för bara någon vecka sen. Kanske det var tandningen som gjorde henne extra kinkig?
Hon verkar också nu ha bestämt sig för att hon ska sova på rygg. Näst intill omöjligt att få henne att somna på mage nu. Och den här paniken hon hade av att upptäcka att hon ligger på rygg när hon vaknar verkar vara som bortblåst. Hon somnar till och med om liggandes på rygg.
Haha!! Innan man skaffade barn sa folk hur mycket och fort allt ändras gällande barns beteende i den här åldern.. Men jag har nog inte förrän NU insett HUR fort det egentligen kan gå.
Man lär sig tydligen något nytt varje dag... Så just nu känner jag mig helt nöjd, överlycklig och väldigt bekväm i rollen som mamma.
Ja, just ja... Nu börjar hon mer och mer kunna somna själv. Utan att man står där och klappar/buffar henne till söms. Målet är att hon så småningom ska kunna somna helt på egen hand... Men jag börjar sakta men säkert kunna se målet nu. Wiii!!
Nästa utmaning??

Upptäckte idag att jag måste åka tillbaka med nya vagnen. Hjulen verkar helt konstiga. På plant underlag verkar den gå ungefär som om man fortfarande skulle gå på en grusgång. Alltså väldigt guppig. Suck!! Tycker inte om att åka tillbaka och byta saker... Vill ju att sakerna ska fungera när man köper det. Men, men... Kommer iallafall inte kunna stå ut med allt guppande till sist ändå. Så på onsdag ska jag åka iväg och fixa det.

Näe, nu måste jag avsluta detta... Har fått lite "klagomål" på att min blogg är för lång. Näe, jag orkar inte skriva mer just nu. Är ganska trött.
Men det blir nog mer skrivande imorgon...

Bye for now!!