Idag var ännu en dag närmare Neas 1års dag. Hela 9 månader är hon idag. Hihi! Vad fort det går. Tänk om 9 månader kunde gått fort när man väntade Nea istället. Aja, jag njuter av varje sekund med henne. Kan inte få nog av kramar och gos från den tjejen! Hihi!
Snart är "resan" slut för mammas del också. Inte långt kvar till hennes 9 månader med mage har gått. Men... Man kan ju alltid hoppas på att den lill* dyker upp lite tidigare iaf. Längtar ju jag med!
Dagen till ära måste jag skriva lite tråkigheter också...
Jag har inte träffat Gubben min på några dagar nu. Jag måste säga att jag just nu inte heller känner för det. Det verkar som om näst intill varje gång vi träffas så slutar jag i tårar. Ja, kanske inte varje gång, men ändå.
Kan inte påstå att jag just nu känner mig som världens lyckligaste. Jag har också nu lagt tankarna på att flytta ihop igen på hyllan. Det känns inte som någon bra idé just nu... Eller ens inom den närmaste framtiden.
Just nu går det många tankar om allt runt i mitt huvud. Det är nog ingen som vet att jag näst intill varje kväll gråter en skvätt. Ibland mindre och andra gånger tills ögonen gör ont. Ofta vet jag inte varför jag gråter... Är så förvirrad...
Ska det vara såhär?? Eller mår jag bättre ensam??
Tur är iaf att jag har en egen sol... Någon som får en att orka upp ur sängen!
Nog..
2 kommentarer:
Lilla stumpan då! Inte förtjänar väl du att gråta. Se nu till att ta reda på vad som är fel, och gör något åt det. Inte det lättaste säkert, men jag hoppas att du klarar det. För din skull. Jag älskar dig, min storasyster. Och glöm inte att det finns fler som också gör det. Hoppas vi kan ses när jag kommer hem. Vi ses i alla fall på bussen/båten. ;-) Puss och kram.
Pst, jag ska prova knipa, när det blir min tur. Haha!
Du är mitt inne i ett sorgearbete. Man har rätt att vara ledsen, arg och besviken. Något ni startade tillsammans blev ju inte som det var tänkt. Vet av egen erfarenhet att man kan känna ett stort misslyckande. Och sorg kan man känna även fast känslorna är borta. Men om man, som du, fortfarande har en massa känslor kvar så blir det naturligtvis ännu värre. Tyvärr kan ju ingen hjälpa dej med detta mer än att lyssna och stötta och det gör vi allihopa om du bara låter oss göra det. Man kan ALLTID falla tillbaka hos sin familj om man behöver det. Vi älskar dej och lilla solskenet, du vet var vi finns. Ni kan komma precis när ni vill. Och EN sak ska du veta, tiden läker, det gör den alltid. Även om man inte tror det just när det är som mörkast. Och tro inte att jag inte VET att du är nere.
Älskar dej/Mor
Skicka en kommentar