Så slö man kan vara då...

I söndags var jag för trött förr att orka skriva något om Neas kalas. Och igår fastnade jag i en lång pratstund på msn. Nu ska jag allt se till att skriva några rader om kalaset.

Dagen började inte direkt bra. Svårt att sova den natten av någon anledning. Låg väl antagligen och funderade över vad som skulle göras och hinnas med innan första gästerna kom. Det hjälpte ju inte att man fick lov att sova på soffan. Någon drömde tydligen om sågverk... Inga namn! Haha! Aja, efter några timmars sömn var det bara att kliva upp. Börja städa och försöka få liv i gubben som lovat att hjälpa till att städa upp innan kalaset... Lättare sagt en gjort! Hihi!

Vi är iaf kvitt ang den biten. Han såg till att ta hand om nästan allt serverande. Det tycker jag är skönt att slippa faktiskt. Nog om det.

Vi hade kalas i två omgångar. Vi är ju några stycken som ville gratta den lilla tjejen på sin stora dag. Och då är de bara närmaste familjen. Roligt tycker jag.

Många uppskattade presenter fick hon. Uppskattade av oss alla, daniel, mig och inte minst Nea. Hon kunde inte släppa en liten trälåda med klossar som hon fick. Att något så till synes enkel leksak kan vara så rolig.

Tack, tack alla för all hjälp och uppvaktning av Nea!

Idag tog Nea och jag en tur över till mamma. Tog med oss lite överbliven tårta. Det var så härligt tyst där. Härligt och härligt?? Näe, ovanligt låter bättre. Är så van att småpojkarna är där och lever rövare. Haha! Aja, men det var ingen fara. Nea hittade själv in till leksakerna. Och så la hon in en och annan flörtande min till mo-mo. Kanske därför hon fick en bit tårta också. Haha! Ja, tårtan fick hon äta själv. Och inte var hon sen att hugga in med båda händerna! Hon såg så rolig ut!

Imorgon bär det av till ett så kallat inskolningssamtal på Neas dagis. Ska bli väldigt spännande att höra vad de säger. Jag ska komma barnfri och berätta lite om henne. Undra vad man säger. "Ja, hon är en snäll och glad tjej"... Eller?

Aja, det löser sig.