Aningen arg faktiskt...

Ja, igår fick man veta att man fått avslag i mitt försäkringsärende med telefonen. Väldigt sur över hela historien. Försäkringsbolaget vill idag inte ersätta mig efter som de tycker att jag inte kunnat precisera exakt när och vad som har hänt med min telefon. Hur lätt är egentligen det på en skala, när man har en busig och klåfingrig unge?
Aja, ringde igår och frågade vad jag skulle göra nu. De sa att det ända jag kunde göra var att överklaga beslutet. Och då skriva in en mer ingående förklaring till vad som hänt.
Detta är nu gjort. Brevet är postat idag. Så nu är de allt att vänta... Igen... Börjar bli orolig att jag faktiskt kan missa viktiga samtal nu när jag är utan telefon. Har ju faktiskt en del jobbansökningar ute på vift. Vore väldigt synd om jag missade en chans till jobb bara för att jag inte svarar.
Aja, får låna en telefon av mamma i nästa vecka. Ska bli skönt att kunna bli nådd igen. Börjar klia i mitt sms-finger. Haha!

Ja, på tal om telefoner. Daniel och jag hade en livlig disskution igår om det här med att ha eller inte ha abonnemang. Lät nästan lite som att han försökte övertala mig att inte ha det.
Men han sa det att för honom är egentligen ett kontantkort det bästa. Medan jag tyckte att abonnemang är det bästa. Men det beror väl också på vilket behov man har. Och hur man kan hantera ett abonnemang.
Daniel är en sån som inte direkt ringer så mycket. Inte heller smsar han särskillt mycket. Så jag håller nog med att det för honom egentligen vore bäst med kontantkort. Men jag, jag gillar inte alls de här med att tänka på att... "Oj, snart måste jag fylla på". Jag vill kunna känna att jag alltid kan ringa. Ja, samtidigt vill man ju inte ha svinigt höga räkningar per månad.
Jag tycker faktiskt inte att det abonnemang jag har kostar så mycket. Och då använder jag min telefon flitigt med sms och samtal. Inte snåla... Och det kostar näst intill aldrig en krona över minsta abonnemangskostnad. Så skönt!
Aja, onödigt prat bara...

Imorgon bär det av. 1a dagen på dagis för Nea. Fan, riktigt nervös faktiskt. Förstår egentligen inte varför. Det är ju inte JAG som ska gå på dagis. Haha!
Mycket nervös också för det här... Tänk om hon inte kommer kunna sova middag där? Tänk om de ringer efter mig för att hon är för trött för att orka resten av dagen. Jag hoppas verkligen att det kommer fungera...

Ja, just ja... En sak som faktiskt irriterat mig en aning ett bra tag. Jag har den senaste tiden läst en del bloggar. Och blir väldigt irriterad över hur folk egentligen stavar... Eller ja.. Det är ett ord som gnager... Det heter "VERKLIGEN"!! Inte vÄrkligen. Eller?
Haha, var bara tvungen... En utav mina favvolåtar heter så.
Jag, ordpolis? Näe, inte alls. Tycker inte heller att jag skriver särskillt bra många gånger. Men jag erkänner det att jag många gånger skriver som jag talar. Haha! Ingen mästerförfattare här inte! Haha!

Nähä.. Maten skulle ju göras också...