Sitter här och väntar...

På min fläskpannkaka. Lite tråkigt det där då man "sällan" får äta detta. Jag älskar det men ungarna vill hellre ha platta pannkakor. Men, men... Fördelen med att vara kocken i familjen är att JAG bestämmer! Haha!

Satt nu innan jag började skriva som vanligt och tittade på statistiken på bloggen. Rätt spännande att man kan se HUR folk hittar hit. Som tex genom googlesökningar eller länkar från andra bloggar man kommenterat.

Lite skoj är det att någon eller några också söker på både mitt namn och mitt bloggnamn. Vet inte vilka ni är även om jag har mina gissningar. Men det kvittar, är inte ute efter att ha så många läsare som möjligt. Denna är öppen för alla att läsa och kommentera.

Men ja, tänk er för vad ni skriver. För jag hanterar mina kommentarer precis som jag vill. Dvs, dina fina rader kan få en speciell plats på bloggen. Om det är positivt eller negativt för er, ja det avgör ni själva.

Att jobba natt och ofta stå ensam utan någon att prata med en längre tid är verkligen bra för tankeverksamheten. Och ja, ibland kan det bara vara jobbigt.

I natt var just en sådan natt. 

För er som inte vet så har det ju strulat en aning med den där spriralen jag satte in för några år sen. Den funka kanon i nästan 2 år. Sen började småblödningarna som kom var och varannan dag. Tänkte först att det ger sig väl. Men ja, några månader senare orkade jag inte mer och tog ut den och skulle byta till p-piller. Funkade inget vidare det heller. Testade nya piller, men de gav mig tyvärr hjärtklappning. Mindre kul när folk i min omgivning just nu verkar lida av olika hjärtproblem.

Hur som. Så nu har jag gått utan några tillsatta hormoner i någon månad.

Kan ju säga det... Sexlusten! 

Nu till det mindre bra. Mycket vill ha MER! Funkar inget vidare när man jobbar mot sin sambo. Haha! Sjukt irriterande att gå och vara sugen.

Ja, ja... Lyxproblem egentligen. Men va fan! Vore ju kul om man kunde stänga av tankarna om det iaf.

Nä, nu ska jag sluta svamla och gå och klappa min pannkaka!

Pössen!

Är nog bra dum...

Som faktiskt inte bryr mig direkt om saker jag lagt bakom mig. Att älta är inte min grej kan man säga. Har vart med om på tok för mycket skit i mina "yngre" dagar. Jag vet vad jag vill ha, men jag vet lika mycket vad jag inte vill ha... Och det, ja det läggs bakom en som gårdagens sopor.

Och ja, vem tänker på gårdagens sopor? "Var det något där som jag behöver?"

En ganska bra jämförelse a la Sandra tycker jag. Haha!

"Alla är värda en andra chans!" och "Be om förlåtelse och acceptera!"

Ja, det kan man tycka. Men själv tycker jag lite att hur många andra chanser ska man få när vissa är så blinda och väljer att blunda för de "rop på" att något är fel? Att mötas av att saker ska bara återgå till det som var utan att gå igenom det som är fel.

Nä, är det inte enkelt och bara problem finns ingen anledning att kämpa när livet utan problemen går vidare. Ja, för så är det lite. Ser allt för många i min omgivning som hänger upp sig på saker, trycker ner sig själva och tycker allmänt synd om sig själva så de glömmer att just livet går vidare medan man själv är kvar i sin "Bu-hu" bubbla!

JAG VÄGRAR!! Jag VÄLJER lycka! Det BLIR vad JAG gör det till! 

Och vet ni vad.. Det funkar för mig. 

Att be om förlåtelse. Ja, då kanske man ska börja med att just be om förlåtelse istället för att låtsas som ingenting. Och några få verkar inte ha fattat just det här att bara för att man ber om ursäkt/förlåtelse och den accepteras. Är inte detsamma som att det löser någonting annat än att man kan gå vidare... Var för sig! 

Jag accepterar iaf inte vilken skit som helst. Jag vägrar bli överkörd! Jag vägrar göda någon annans ego och självkänsla! Jag är inte någons snuttefilt när en person inte vågar stå på sina egna ben!

Finns några få som vet hur mitt liv sett ut... Men jag tror egentligen inte att NÅGON vet allt... Eller jo, Jag vet! Och det räcker!

Jag har min allra bästa vän, den som ALLTID stått vid min sida. Och vet ni vad, hon kommer ALLTID stå vid min sida... Ja, som en del redan vet. Jag är min egen bästa vän.

Men av någon anledning förväntas det av en att man ska sakna sällskap av andra människor. Jomen visst, jag trivs med andra människor. Men ska det bara vara till besvär är jag hellre utan och trivs med det. Så sluta förvänta er att jag saknar... Jag går vidare medan andra tjurar och svär! ;)

Ähh... Vet inte vart jag ville komma med detta...

Eller jo... Om folk kunde sluta påstå att de inte är som alla andra när man klart och tydligt ser de klassiska dragen av vad just människor är idag! 

Puss på er!

Neas hastiga träff med Yohio!

Ja, här kommer ett litet ihopklipp från när Yohio var på Tuna Park. Självklart var det massor av människor. Och svor som tusan över att man var tvungen att ha vagnen med sig. 

Hur som. Linnéa var nöjd och glad. Och det är väl ändå det som i slutändan spelar roll.

Idag blir det...

Ett besök på tuna park för att överraska Nea med att träffa Yohio. Blir väl jag och resten av Eskilstuna känns det som. Suck! Inte kul med stora folkmassor.

Hoppas dock att "trollen" håller sig därifrån! Haha!

För att ta lite kort om påskhelgen.

För en gångs skull var vi lediga tillsammans nästan hela påskhelgen. Jag jobbade natten mellan skärtorsdag och långfredag och vi båda jobbar idag. Men, men.. Pengar i plånboken och kompdagar att plocka ut säger man väl inte nej till? 

På fredagen hände inte så mycket mer än lite förberedelser inför lördagen. Köpa mat, godis och göra äggen.

Lördagen vart det ett besök hos svärfar, fika hos mamma och sen middag hemma med pappa på besök. En helt underbar lördag tyckte jag.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och göra oss i ordning för att trängas på tuna park.

Ha en bra måndag! =D

En liten uppdatering av dagen...

Inte för att dagen riktigt har börjat för mig. Har nästan precis gått upp och fått i mig frukost. Har fastnat för äggröra. Så det blev det även denna "morgon".

Nu njuter jag av mitt kaffe i tystnaden. Ja, barnen är sen i morse på dagis och gubben är på jobbet. 

Idag var det även valfritt att få klä ut sig på dagis. Nea ville först vara kyckling. Men kände bara "shit! hur klär man ut ett barn till en kyckling?" Lyckades iaf få henne att vilja vara påskhare.

Nu har jag inte bilden på datan. Men de som följer mig på instagram kan se bilden på min lilla påskhare där.

De skulle tydligen påskpyssla och äta påsklunch. Så jag hoppas på lite fina påsksaker som barnen gjort själva. Får se om den lilla gjort nått också.

På tal om den lilla. Jag tycker det är jobbigt att hon inte säger så mycket. Eller ja, hon säger inte så mycket som man förstår. Men så fort vi snodde nappen på dagtid, så har hon börjat prata mer. Och prata mer som man förstår. 

Så olika det kan vara. Nea började prata ordentligt och tidigt. Elise fyller 3 i september och börjar nu med saker som stumpa=strumpa och anten=fanten/elefanten för att snabbt ta något exempel.

Alltså, det stör mig inte på det sättet att hon är "sen" eller snarare "senare" än sin syster. Utan de stör mig på det viset att jag är SÅ nyfiken på vad hon har att säga och berätta om sina tankar och tycken. Tankar från barn är det bästa jag vet!

Hur som.. Tänkte ta mig iväg till djuraffären och leta efter en pryl till katten. Det ska vara en sak man sätter i väggen som sprider en form av "trivseldoft" som sägs ska lugna oroliga katter. Hon är ju fortfarande väldigt "ny" här hemma. Och det märks ibland att hon saknar sällskap. Speciellt när hon vid några tillfällen kissat på olämpliga ställen i ren protest.

Så ska se om detta kan lugna.

Börjar känna mig lite stressad över dagen och vad jag ska hinna med innan jobbet. Annars kunde jag leta upp den och berätta mer om den. Men lovar att göra det vid ett senare tillfälle.

Ikväll/natt vankas det jobb igen. Även om vissa delar är jobbiga med detta schema och att jobba enbart natt. Så måste jag säga att för mig passar detta kalasbra. Tyvärr får ju inte både jag och sambon jobba dagtid pga all "kö" som är på just dagtidstjänsterna. Så en natt och en dag. 

Visst, skönt för min egna del. Men som alltid. Smakar det så kostar det. Förlorar många kvällar med familjen tyvärr. Men vinner också mer dagar ledigt totalt vilket gör att vi kan ge barnen bonuslediga dagar från dagis lite då och då.

Inte många som kan säga att båda päronen jobbar heltid men att barnen går på dagis bra mycket mindre än heltid.

För.. Hur kan man inte vilja ha sina barn hemma lite extra när man själv är ledig? Som de tillfällen jag vart sjukskriven en längre tid. Då får barnen såklart vara hemma oftare om kroppen tillåter. 

Strunt samma.. Nu har jag iaf skrivit "några" rader. 

Ha en bra dag alla glada! Ni surputtar, gå och lägg er och kom igen när humöret tillåter! ;)

Något jag funderat på...

Är det här med våra ip-adresser. Har vid några tillfällen stött på folk som säger sig kunna både se och spåra en ip-adress. Ja, som tex vem som läser ens blogg.

Så jag gjorde mig en enkel sökning på nätet och insåg att det faktiskt är näst intill omöjligt för oss "vanilga" internetanvändare att kunna spåra ens ip-adress. Och för att inte tala om att det faktiskt verkar vara olagligt att ta reda på vem som använder den.

Så den som säger sig kunna veta vem som har den... Oftast tomma hot va? ;)

Som att ta mig egen som exempel. Vad jag förstår det som har jag inte samma adress till någon av mina datorer och inte heller till iphonen. Det var det iaf någon som förklarade för mig.

Sen har vi den här grejen att inte många idag har en sk fast ip. Dvs att ens ip-adress byter nummer lite då och då.

"Jag kan iaf se från vilken stad läsaren kommer ifrån!" Jaså, säger jag!

Söker jag på mitt egna ip så står det då näst intill aldrig att den används i Eskilstuna. Jag finns tydligen i Västerås, Stockholm, Strängnäs och vid nått tillfälle på Gotland. Ja, och fler ställen jag inte minns just nu.

Så, nej.. Jag tvivlar starkt på att folk vet vem som sitter bakom datan bara för att man kan få fram från vilken stad den används. ;)

Nu ska jag inte säga att detta är helt sant då jag baserar detta på egen sökning och vänners ord. Men att det inte är lagligt eller ens i närheten av lätt att hitta användaren bakom ip-adressen, så mycket fattade jag.

Så fortsätt ni med era tomma hot. 

Jag köper det inte.

Kanske var dags...

Att sparka igång denna igen då..?

Men vad ska man tänkas skriva om då? Jo, precis det som faller en in. Haha! 

Förslag tar jag gärna emot ändå.

Då jag vart inaktiv så pass länge så finns de väl egentligen inte så många kvar som följer denna blogg. Inte för att det gör så speciellt mycket. Är inte mycket för det där med att jaga läsare. Vill nån läsa så får de väl göra det.

Men nu ska jag försöka uppdatera designen på bloggen. Känns lite gammal.

Puss på er!

Så det så...

Om ni tror att ni kan sätta er på mig...

Bli då inte förvånade om jag går min väg och ni sätter er

ensamma på bara backen... 

Fungerat bra hittills i mitt liv... The show must go on!

Puss på er! 

Man kan kalla mig...

En tänkare.

Ja, jag finner väldigt ofta mig själv fast i mina egna tankar, funderingar och drömmar.

Igår handlade det om att just kanske ta tag i att skriva lite mer här i bloggen igen. Känns faktiskt väldigt skönt ibland att få ur sig saker... Även om ingen läser... Eller ja, det kvittar iof om någon läser eller inte.

Jag tänkte mycket på en fråga som igår ställdes i en grupp på FB. Frågan var något i stil med "Snackar du skit om personer du inte gillar?".

Jag tänker och tänker och kan inte påstå att jag gör det. Men sen är det ju det här med att alla har olika uppfattning om vad just skitsnack är.

Jag kan tycka att det inte är skitsnack om man pratar om något som kommer direkt från källan tex egna ord, handlingar eller något så enkelt som statusuppdateringar på FB. Det är enl mig bara en diskussion om något man har en åsikt om eller vill höra vad någon annan tycker.

Så vad är skitsnack för mig då? Jo, skitsnack för mig är när man pratar och för vidare lösa rykten som man hört och inte alls vet sanningen i det hela. Och sånt sysslar inte jag med... Inte medvetet iaf...


Sen när jag ändå var in och funderade på allt detta så kom jag in på det här att vissa ibland kan häva ur sig "du snackar skit om mig" eller "Haha! H*n kan inte släppa det där efter si och så många år".

Jag vet inte hur många gånger jag kan säga detta om hur lite jag egentligen bryr mig om andra människor... Faktiskt! Jag läste en väns blogg för ett bra tag sen och hon beskrev sig själv och kände så igen mig själv lite i det hela. Så även jag säger, det är skrämmande hur man kan vara så känslokall ibland.

Ja, jag har vänner som jag trivs med och helst inte vill leva utan... Jag har också vänner som försvunnit och tagit avstånd med div anledningar. Och ja, jag säger inte saker smidigt och kanske saknar social kompetens eller vad man ska säga... Men jag säger näst intill alltid vad jag tycker och tänker... Avskyr själv när människor bara står och håller med för "husfridens" skull. Men jag har upplevt att väldigt många har svårt för det här. Vänner ska alltid hålla med, vänner ska alltid tycka som du osv. Det tycker jag verkligen inte. Då kan jag lika gärna fortsätta prata med mig själv. Jag vill omge mig av andra värderingar och åsikter. Men också med personer som faktiskt inser att jag också har mina egna tankar, tycken och åsikter. Att jag inte alltid behöver tycka som du, behöver inte gilla det du gillar och behöver heller inte alltid gilla det du gör eller hur du gör detta.

Men något jag inte förstår... Om man inte vill vara vän med mig eller någon annan för den delen heller. Varför ska så många avsluta en vänskap med att slänga en "hundbajs" i ansiktet innan man går? 

Men där har vi det igen... Jag kan verkligen inte säga det för få gånger... Jag bryr mig verkligen inte om någons åsikter om mig. Och jag bryr mig inte nämnvärt om folk som inte kan säga "nej, vi passar inte för varandra längre". Det är fullt OK att även "göra slut" med en vän.

Vet att flera i min närhet bryr sig på tok för mycket om just detta med att folk pratar och sprider rykten. Själv kan jag verkligen inte förstå varför man bryr sig så mycket... Då jag själv bara rycker på axlarna, vänder klacken och går... Man kan verkligen inte ligga alla till lags. 

Ja, jag är känslokall... Så är det bara. Ni som är mig nära om hjärtat vet om det... Och ni andra, ja. Saknar er inte...

Ja just ja... Sen var de det här med att älta som folk kan tycka. Att man efter en tid "drar upp" saker ser inte jag som att älta. Livet är ju ständigt i förändring och lika så är en själv.

Att "dra upp" något från förr ser jag bara om en återblick i det som var. Kanske ge chansen genom att vädra sina tankar och se en möjlighet till att omvärdera det som hänt. Är det värt att laga/lösa?

Så det så...

Om du bara visste....

Hur otroligt OINTRESSANT just DU är... 

Snälla sluta någon gång...

Ja, här är mina små underverk. Nästan på dagen lika gamla vid foto-tillfället. Visst ser man likheter, men ändå inte.

Hur som... Har sen dag 1 efter Elise längtat efter fler barn. Den känslan vill, såhär snart 8 månader senare inte ge sig. Längtar så otroligt mycket... 

Men vill samtidigt inte ha fler just nu. Det ska allt vänta några år till. 

Men hur kan man då bedöva den längtan man har??

Ska jag gå och smyg-längta i flera år till??

Tro inte att jag inte uppskattar det jag har. För det gör jag!

Men ibland vill inte riktigt hjärnan och hjärtat samma saker.

Lite söndagsfunderingar...

Funderat lite på en sak som hände för inte alls så länge sen... Lite fånig att lägga ens lägga energi på detta egentligen. Men vädrar iaf.

För inte så länge sen sa en person upp "vänskapen" via FB. -Näe, det är ingen jag direkt brukar träffa då vi bor i olika städer. Men heller ingen som, den närmaste tiden kan helt uteslutas ur mitt liv utan problem, då personen i fråga är tillsammans, lever med och har barn med en person jag aldrig någonsin släpper taget om igen!

Hur som.. Grejen är att jag för allt i världen inte kan komma på vad jag gjort för överdrivet fel? Jag vet att jag tex gått lite för långt genom kommentarer.. Men vem kan låta bli att kommentera när någon skriver nått man själv tycker är helt galet?? ;) Inte jag iaf... Och det har jag förklarar för den personen också.
Men jag har också bett om ursäkt de gånger jag känt att det kanske sårade... Ibland går fingrarna lite för fort.
Men när någon skriver något som är direkt utmanande mot mitt eget tycke... Eller upprepat klagande på samma sak (Mycket klagande ingen görning åt saken).
Man kommer med råd, svar och ibland frågor... Möts oftast av att bli totalt ignorerad. Men ställer man en fråga öppet, får man väl räkna med att man får svar? Både från sånna som håller med och inte.

Man frågar ibland när man känner och undrar varför denna svarar så kort: "Har jag gjort nått" eller "Är du arg på mig".
Hur tolkar man det då när man ibland inte ens får svar? Hur tolkar man det när man får svaret "Nej, det är inte dig jag är sur på"?
Sen kan det vända också att personen i fråga faktiskt bett en personligen om åsikt och råd...
-Avskyr folk som behandlar en som: "Duger ibland"... Antingen är man väl vänner eller så låter man bli, inte bara "ibland".

Den enda anledningen just nu som jag kan komma på är just att jag börjat prata med en person som denna verkar avsky värre en döden själv.. OM det är så... Så är det den fånigaste anledningen jag hört..

Det är synd... Denna har inte många vänner (Personens egna ord). Och det är så trist när någon sätter upp murar och inte låter en få lära känna en. När man uppmuntrar folk att inte gilla en.. Varför gör man så? Kan ju säga att jag fortfarande inte fått svar på varför jag är borttagen... Ignorerad igen!
Svara kan man gott göra på en fråga...
Men, men... Vissa vill väl bara ha personer som bara håller med vid sin sida?

Skitsnack bakom rygg är inte riktigt min grej och att kommentera rykten med obehöriga gör jag heller inte.. Kanske det denna tror att jag gör med "fienden"?? Så är det inte.. Skulle inte falla mig in, varken åt ena eller andra hållet.
Och att välja mellan personer JAG gillar för att någon annan avskyr denna? Näe, verkligen inte. Jag tänker inte välja...

Hur som... Inte direkt nått som stör mig... Men fundersam, ja!
Hur är det tänkt att det ska bli i framtiden? Förbjuda kontakt med personen och dennes barn som jag vill träffa? (Glöm, vi är släkt och har inget otalt med denne!) Boka träffar när den andra inte är hemma? Försöka träffas och spendera en fikastund med falska leenden?

Synd, för träffas kommer vi förr eller senare...

10 saker du kanske inte visste om mig...

1. Är höjd och fart-rädd.

2. Hatar egentligen att vistas på platser med för mycket folk.

3. Vet inte hur det är att leva singel-liv.

4. Blev mobbad nästan hela min skolgång.

5. Är rädd för älgar. ;)

6. Det är svårt att komma mig nära.

7. Du behöver komma mig nära för att veta vem jag är...

8. Kroppskontakt är inte min starka sida. (Förutom mina barn då..)

9. Är GARANTERAT inte så snäll och oskyldig som du tror...

10. Man har fruktansvärt skoj med mig när jag är på det humöret. Haha!

Nu är ni kluvna... För denna lista blev man nog inte klokare på. Haha! 

Uppdatering i matbloggen...

Här var det visst torka... Men lite uppdaterat i matbloggen iaf...

Tävling - 4/3

Jag tävlar hos Millah ett rött Smyckeetui-Hang & Pick från Exerro.se

Tävling - 1/3

Jag tävlar hos Millah om 3 änglar från Camalias.se

Ska väl skriva lite då...

Måste erkänna att jag faktiskt känt mig väldigt trött från och till ett tag nu. Piggnar alltid till mot kvällen och har svårt att ta mig i säng... Gör jag det när jag inte är trött så slutar det iaf med att man vrider och vänder på sig tills man några timmar senare kanske somnar... Kul! 

Sen så är det ju så lägligt att lillfisen alltid vaknar som tidigast de dagar jag sover dåligt. Tur för mig att första "vakenstunden" för henne inte vara så länge än. 

Visst, bara att vända på dygnet tänker nu säkert nu?? ;)

Jo hej du... Inte så bara när man aldrig, vad jag minns vart en morgonmänniska. Jag avskyr att gå upp på morgonen, även om jag gör det när jag måste... Vilket nu såklart är varje dag när man har smått. ;)

Aja, en period jag har just nu antar jag.

Annars vandrar dagarna på. Väntar med spänning på "partypaketet" från nya jobbet... Ska bli spännande att se vad för visningmaterial man har att börja med. Och såklart mina egna visitkort. ;)

Har även idag ev. fått napp på mitt första party. Yeeey! Men om fler vill, så övar jag även hemma hos dom. Bara att fråga. ;)

Igår var jag iväg med Elise och Nea till BVC. Dags för en vägning/mätning av Elise. Som jag misstänkte så passerade hon inte 6kg's strecket denna gång heller. 5880g och 61,5cm lång. Men på mm enligt sin kurva. Så ingen fara där heller... Annars kan min BVC-sköterska vara väldigt... Hm... Speciell. Vet när Nea var nyfödd hade hon precis börjat sin tjänst där. OJ, vad virrig och nojig hon var över minsta lilla avvikelse. 

Hon är bättre nu, men har sina stunder då man undrar om hon inte tror hon pratar med en 3åring?

Aja... Vaccination nr2 i början på mars är det nästa som väntar.

För min egen notering så vände sig Elise med egen vilja från rygg till mage denna dag. 

Idag då? Jo, som vanligt. Lite för lite sömn... Halvsov på soffan liiite för länge i morse då det till sist inte fanns rum för strul. (Vilket det såklart alltid blir när man ska iväg).

Kom iväg till dagis och hann faktiskt i tid ändå. Nea var så besviken då bästa vännen ska vara hemma sjuk denna vecka. Så det var en bitter liten tös som inte såg fram emot dagen utan sin Alicia. 

Men för en gångs skull gick hon faktiskt bredvid mig hela vägen utan gnäll och "kom då, kom då". Vi går gärna ut, men hon vill inte gå när jag går. Hihi! Egen vilja, jo tack!

Efter lämning bar det av för att möta upp Sara, en trött liten Manfred och en halvfebrig Alicia. Promenad till coop skulle det bli. Ja, Alicia följde med men satt mysigt nerbäddad bredvid sin bror. Handla måste man ju även om barn har feber. =)

Var en riktigt skön promenad dit, men blåste en del på vägen hem.

Är fortfarande förvånad hur vi kan tjattra så länge som vi gör... Jamena, det tar en stund att gå med barnvagnar + besöket på Coop och vägen hem. Men det finns så mycket vi pratar om och mer och mer dyker upp som erfarenheter, upplevelser, "tycken"/smak och allt vi har gemensamt... Plus ett spännande ämne som mot slutet dök upp. Haha! Även där fanns det likheter... ;)

Måste verkligen få igång på bilen snart... Verkligen inte kul att inte kunna ta sig någonstans. Inte för att behovet just nu finns. Men känns surt att möjligheten inte finns.

Jo, när bilen är igång igen ska jag och barnen ta oss över till mor min. Hon har vart här så många gånger nu så det är allt min tur att komma till henne... Även fast jag vet att hon mer än gärna åker hit.

Som jag misstänkte... Alltid när jag inte tycker att det finns nått att skriva så vandrar tankarna iväg. Men nu ska jag allt sparka mig i säng i hopp om att jag kanske somnar inom den närmsta timmen.

**Läs även om kvällens modellering och mitt senaste glass-bak**

Mina hjärtan...

Det är sjukt hur fort tiden går. Lillfisen, Elise är redan hela 4 månader och Linnéa har snart nått hela 3 år och 2 månader. Två härliga tjejer... Två helt olika tjejer...

Min lilla snälla, glada och otroligt "enkla" lilla Elise.

Och

Min väldigt bestämda, omtänksamma och otroligt knasiga Linnéa.

....Mamma älskar er! <3

Tävling - 28/2

Jag tävlar hos Millah om ett par streetsneaker från Xtep.se

Tävling - 19/2

Jag tävlar hos Millah om en smyckesbox från Rikkedesign.com