Idag så...

Känner jag verkligen att jag börjar längta efter min lilla pys. Javisst har jag längtat sen innan man fick beskedet om att man väntade. Men på något vis verkar tankarna hamna någon annanstans än på att man väntar barn. Har hittills känts ganska så overkligt.
Men nu sitter man här med nästan "bara" en månad kvar och önskar lite att tiden kan gå.

Idag har även vart dagispremiär för Nea. Gick inge vidare till en början. Men det hade jag väntat mig. Hon har denna sommar haft ett jättelångt sommarlov med mig och Daniel. Det har faktiskt vart helt underbart att få umgås mer "ensamma" innan lillasyster kommer.

Men den långa semestern satte tyvärr sina spår. En riktig morsgris är vad hon är! Duger knappt att "muta" med lek med andra barn. Hon vill gärna ha mig nära jämt.

Och tro då inte heller att pappa duger. "Mamma kan, mamma ska, vart är min mamma" är vad jag hör här om dagarna. ;)

Lite skönt är det med att vara tillbaka till vardagen och få iväg henne på lite lek och bus på eget håll igen. Vet att hon älskar sitt dagis och allt därtill. Så visst, jobbigt att lämna henne i tårar där. Men när det har gett sig så är hon som en kossa på grönbete. Haha!

Nog för idag.

Jaha, man borde kanske...

Ta tag i denna blogg lite smått igen då. Har vart några st som faktiskt frågat om jag fortfarande skriver. Mitt svar är som så att... Nej, jag har inte skrivit nått varken här eller någon annanstans.

Nu då, vart börjar man med allt när man återupptar efter så lång tid? Får väl antagligen ta det i delar.

Vad gör jag idag då? Just nu är det som så att man är hemma och väntar smått igen. :) Troligen blir det en lillasyster till Linnéa. Vi bor alla fortfarande kvar här i härliga Stenby, Eskilstuna om nån inte visste det. ;)

Lite snabbt om vad som hänt under våren/sommaren. Invigde året med ett efterlängtat och härligt besked om att vi väntar smått igen.
Vi planerade in en resa för sommaren. Resan bar av i början av juli till härliga Österrike och sen en kort visit i Tyskland. Men den resan kan jag ta i ett separat inlägg om någon är intresserad??
I mitten av juni började jag min 5 veckor långa semester för att sen gå över på havandeskapsledigt. Så nu är det bara att vänta på vårt andra underverk! :)

Näe, detta går inge vidare känner jag. Men en liten invigning och ett startskott för att bloggen åter är i bruk.

Tack för idag!

Tävling...

Lät som en intressant tävling detta. Läs mer om det i den HÄR bloggen...

Ibland blir man något irriterad...

Ja, det finns väldigt mycket att irritera sig över här i världen. Och man upptäcker mer och mer saker när man har barn. Saker som man faktiskt inte tänkt på innan. Nått som jag tjatat om länge... Om hur en inredare tänker i en leksaksbutik? Är inte affären gjord för människor som ska köpa leksaker till sina eller andras barn? Är det inte då ganska, eller väldigt vanligt att personer med barnvagn tittar in? Vissa, speciellt leksaksaffärer är väldigt duktiga på att göra gångarna så att man inte kommer fram eller kan vända med vagnen. Blää!
Men nu var de inte det som jag först och främst skulle gnälla om. Jag och Nea besöker numera våran lilla lekpark ganska ofta. Våran och våran... Menar såklart den som ligger här utanför på gården. Igår svor jag som bara den när jag kom. Någon/några hade setat där och roat sig med att bomba lekparken med cigarettfimpar. Och vad tror ni att barnen går och plockar sen?? Jo, just dessa fimpar.
Jag plockade upp alla som jag såg och kastade i sopptunnan. Som faktiskt sitter lägligt i lekparken! Satte mig sen ner och njöt av solen och kollade på när Nea lekte och grävde.
Efter en stund såg jag att hon var helt röd om fingrarna och om munnen. Och nu kan ni väl aldrig gissa vad hon hade i sin hand?? Jo, en gammal fimp som var heltäckt med läppstift. Då vart jag förbannad igen, slängde den och gick in. ÄCKLIGT!
Ja, jag vet... Här sitter en rökare och gnäller på andra rökare. Men va fan?! I en lekpark? Ja, jag har väl rökt i en lekpark jag också. Men man ser väl till att plocka upp sånna saker efter sig?!

Äh... Gnäll, gnäll och åter gnäll.

Ja, vad säger man...

Det är mycket tankar fram och tillbaka tycker jag. Ena dagen är jag SÅÅ missnöjd med mig själv. Inte för hur jag ser ut eller så. Utan helt för den jag är. Kan inte riktigt förstå heller vad felet är. Jag är väl ändå den jag är... Eller?
Näe, men jag vet sen tidigare att folk som inte känner mig inte vågar ens tilltala mig för att jag kan verka sur och se ganska elak ut. Man får höra i efterhand nått i stil med "i början verkar du sur, men när man väl lär känna dig så är du jättetrevlig och snäll". Okej... Vad säger man? Ska man verkligen behöva gå omkring och småle hela dagarna bara för att folk inte ska tro att man är farlig? Och den eviga kommentaren "du ser trött ut". Detta kan jag få höra fast jag sovit en hel natt och vaknat pigg och glad.
Ledsen världen... Jag ser tyvärr ut såhär. Nej, jag är inte alltid trött. Nej, jag är inte sur, arg eller ledsen. JAG SER UT SÅHÄR! Och jag vet även att jag låter bitter många gånger. Men jag är även väldigt bra på att gnälla och LÅTA gnällig. Driver gärna med mig själv också...
Näe... Jag säger som alltid. Gilla mig för den jag är... Eller så kan de vara...


From nästa vecka kommer lilla Nea att få gå på dagis mycket oftare. Jag kommer att gå på mitt nya schema nästa vecka. Kommer verkligen att sakna henne massor. Det är så synd att "frökenlöken" vill sova så tidigt om kvällarna. Hon sover nästan alltid innan 7 varje kväll.
Får allt se till att ta vara på helgerna med henne.

Näe... Ska röja upp lite...