Idag så...

Känner jag verkligen att jag börjar längta efter min lilla pys. Javisst har jag längtat sen innan man fick beskedet om att man väntade. Men på något vis verkar tankarna hamna någon annanstans än på att man väntar barn. Har hittills känts ganska så overkligt.
Men nu sitter man här med nästan "bara" en månad kvar och önskar lite att tiden kan gå.

Idag har även vart dagispremiär för Nea. Gick inge vidare till en början. Men det hade jag väntat mig. Hon har denna sommar haft ett jättelångt sommarlov med mig och Daniel. Det har faktiskt vart helt underbart att få umgås mer "ensamma" innan lillasyster kommer.

Men den långa semestern satte tyvärr sina spår. En riktig morsgris är vad hon är! Duger knappt att "muta" med lek med andra barn. Hon vill gärna ha mig nära jämt.

Och tro då inte heller att pappa duger. "Mamma kan, mamma ska, vart är min mamma" är vad jag hör här om dagarna. ;)

Lite skönt är det med att vara tillbaka till vardagen och få iväg henne på lite lek och bus på eget håll igen. Vet att hon älskar sitt dagis och allt därtill. Så visst, jobbigt att lämna henne i tårar där. Men när det har gett sig så är hon som en kossa på grönbete. Haha!

Nog för idag.