10-09-26

Det magiska datumet är äntligen förbi. Den 26 september valde vår lilla Elise att komma till världen. En flicka som när det väl var dags hade väldigt bråttom ut. Vikten var 3540g och 49cm lång.

Tänkte att jag skulle försöka skriva ner hur fröken kom till världen... Det jag fortfarande minns av det hela. Haha!

På lördagen började jag märka av lite tecken på att det kanske närmade sig slutet. Den sk proppen började lossna under eftermiddagen/kvällen. Ja, den lossnade nog mer och mer enda fram till det var dags.

På lördagskvällen dök det även upp lite förvärkar men oregelbundna och kom mest när jag ansträngde mig. Så jag tänkte väl inte så mycket mer på det... Natten gick och jag sov helt utan några känningar.

På söndagen startade dagen runt 8-8.30. Gick upp och åt lite frukost med Nea, gubben tog sig lite sovmorgon. Efter frukosten, alltså närmare 9 tiden. Började jag känna av lite värkar igen. Det tog en stund, men märkte ganska snart att de började komma mer och mer regelbundet.

Gick omkring en stund innan jag bestämde mig för att jag behöver lite avlastning med den stora damen, väckte gubben.

Satte mig vid runt 9.30 tiden och började klocka värkarna, som ännu inte var så allvarliga tyckte jag. Men oj, såg redan då att de faktiskt kom med mellan 5-6 min. Och även ibland en och annan med bara 1 min mellan.

Förvarnade barnvakten att han (Min bror) kanske skulle behöva komma. Men trodde att det skulle dröja. Var fortfarande inställd på att det var falskt alarm.

En stund senare började det faktiskt göra allt mer ont och behövde börja andas mig igenom värkarna. Men trodde ändå det skulle dröja.

Till sist bestämmer jag mig för att ringa in och höra vad förlossningen hade att säga. De sa att det lät som att det var på G och att jag var välkommen in när jag kände att jag inte orkade mer. Bestämmer mig en stund senare för att jag behöver in på kontroll och kanske lite hjälp med smärtan.

Barnvakten kallas hit och värkarna tar fart. Plockar fram allt jag skulle ha med mig och gör mig redo för att åka. Trodde aldrig min bror skulle dyka upp. Haha!

Nu gör det så ont att det är svårt att stå still genom värkarna... Och det känns som de kommer med ca 2-3 min mellan varje.

Bror dyker upp och vi åker iväg. Hann faktiskt lämna in några lånade filmer på vägen in. Tokigt jag vet. Men som sagt, trodde inte det var så bråttom då.

Gubben släpper av mig vid entren och vi bestämmer att vi möts uppe på förlossningen. Han skulle bara parkera bilen.

Jag går med bestämda steg genom entren, rätt igenom och upp på förlossningen. Hade värkar väldigt ofta men ville bara upp. Så jag stanna inte hur ont de än gjorde.

Ringer på dörren vid 12.40 och möts av en BM och jag känner bara lättnad över att äntligen vara där. In på kontrollrummet och får lämna urinprov. Det var svårt, hade värkar säkert 2 ggr inne på toa. Och sen en direkt när jag kommer ut. BM frågade nått om de kommer ofta nu. Jag svarade att jag även hade två värkar inne på toa. (Gubben dök upp när jag var på toa).

Upp på sängen för mer kontroll. Fick chockbeskedet att jag var öppen 8-9cm! "REDAN?!" Var min första tanke. Tur då att barnvakten dök upp när han gjorde. För detta kunde allt ha slutat med barn hemma.

Bytte om och fick åka rullstol in på rummet. Fick min lustgas och känner redan då att jag sjunker in i min egna lilla värld. Hör inte och förstår inte vad alla säger alla gånger. Nu gällde full focus kände jag.

Går omkring med min mask ett tag och försöker svara på frågorna som ställs lite då och då. Om hur jag gjorde sist, vad jag ville nu mm.

Konstigt nog så försvann mina tankar om hjälp mot smärtan. Räckte faktiskt gott och väl med min mask.

Till sist känner jag att jag behöver lägga mig ner, tur det. Annars hade jag nog fött stående på golvet. Ligger en stund och känner till sist att jag vill krysta, så jag gör det. Hör någonstans att någon säger att de kommer ta hål på hinnan vid nästa värk.

Vattnet tas och då tar det fart. Tog nog inte lång stund innan hon var ute. Det kan det omöjligen ha gjort.

13.40 tittar lilla Elise ut!

Jag klarade mig helt utan sprickor och klipp. Någon sträckning, men inget som behövde behandlas. Denna förlossning tyckte jag gick otroligt fort. Då den riktiga starten är runt 9 på morgonen så tog det ca 4 timmar och 40 min från start till slut.

Viss skillnad från min sega förlossning med Nea som från start till slut tog runt 57 timmar.

Upplever inte att min snabba förlossning var jobbig. Jamenar, det ska ju göra ont. Vart bara så överraskad på hur fort det vart så intensivt.

Men tycker ändå inte att det gjorde LIKA ont denna gång.

Ja, nu kommer jag inte på mer att skriva. Undrar någon nått är det bara att fråga.

Hej, hej!