Ännu en ljuv stund...

För mig själv... Eller nästan iaf. Det är då bara jag som är vaken. ;) Passar på att lyssna på lite ljuva toner på hög volym i lurarna. Stora tjejen har sovit sen en timma tillbaka och lillefisen ligger här bredvid i sittern och snooosar så gott.

Måste se till att köpa mig en ordentlig babyvakt känner jag. Det vi skulle använda verkar batterierna vara helt slut i. Den varnar iaf HELA tiden för det.

Vågar inte lägga henne hennes säng på dagtid än. Man hör verkligen inte ut om hon vaknar. Eller jo, om hon får jobba upp ett riktigt skrik så. Men det vill man såklart undvika... Trevligare att ta upp henne innan hon blir arg. ;)

Här flyter allt på som vanligt. Fortfarande lugnt med Elise. Äter och sover. Men börjar så smått vara vaken lite längre stunder. Trevligt att äntligen få umgås med henne, inte bara vara "mjölkcentral". Haha! Tror även att jag lyckades få mig ett första smile idag. Om det var medvetet eller ej kan jag inte riktigt avgöra. Men, skulle gissa på att hon snart smilar och "pratar" på allvar med oss.

Nu är det andra veckan med seriös inriktning på en blöjfri Nea. Går faktiskt fortfarande väldigt bra. Förvånar mig väldigt att hon varje natt sovit helt torr. Vi har fått lov att påminna henne om toabesöken fram till någon dag sen. Gick inget vidare med att låta henne känna själv när det var dags.

Men nu i flera dagar har hon faktiskt spontant gått och gjort sitt. Så det är framsteg! =)

Ska ge det någon vecka till innan vi även ska försöka fixa att vara blöjfri även på dagis. Vill nog att hon ska känna av det mer innan. Det är då inte lätt för personalen på dagis att hinna påminna alla nästan blöjfria barn att gå på toa. Och inte lätt för barnen att komma ihåg nödigheten i allt lek och stoj.

Nu närmar sig även ännu ett härligt datum! På söndag får vi "fira" våra 5 år tillsammans! Hela 5 år av underbar lycka och kärlek. Men även med inslag av sorg, missförstånd och katastrof.. Men det hör det hela till. =)

Kan nog säga att det finns nog INGEN som känner mig så bra som min Daniel. Och jag är väldigt säker på att även han känner detsamma.

Vår väg har vart lång, slingrig och även delad. Men nu är vi närmare varandra än någonsin!

Näe, nu svamlar jag igen...